20 januari 1885
När man ej har någonting af synnerlig märkwärdighet att anföra, börjar man wanligen att orda om wäderleken – förmodligen derför att den är ett alltid lika intressant och outtömligt ämne; antingen man sedan, allt efter ens humör, i resignerad eller otålig ton säger sitt: ”Hwad wi haft regnigt, ruskigt, kallet eller stormigt!” eller, såsom wi nu ha anledning att göra prisar det angenäma milda wädret. Wäglaget ha wi äfwen skäl att rosa, men icke så isarne; de äro och förbli i anseende till deras tjocka snötäcke swaga.
Folk, som färdades till Henriksmarknaden, hwilken i år inträffade före dagen, som gifwit den sitt namn, foro öfwer till Sagu i båt wid Pungböle; några lära återwändt öfwer isen, icke långt derifrån, och de försigtigaste reste den tio mil långa Salowägen och sålunda ”sjön omkring”. Lappdals isen skall wara ofarbar; åboarnes brobyggare, kölden, har i år försofwit sig.
Fisket skall utfallit wäl och strömmingen på isen betalas med 40 penni kappen.
Twenne plötsliga dödsfall under egendomliga omständigheter ha i denna månad här i socknen inträffat. Piga Brita Wilhelmina Eriksdotter, som tjenade hos bonden Erik Gustaf Eriksson å Hörngård i Norrlångwik by gick söndagen den 4 januari emellan klockan 1 och 2 på dagen till lägenhetens ladugård, för att gifwa ströfoder åt kreaturen. Under sysslandet härmed hade hon nedfallit utanför den midt emot ladugården belägna foderladan och påträffades derstädes kort efter det hon utgått, med föga tecken till lif, af bondesonen Erik Gustaf Eriksson från sagde lägenhet. Den så plötsligt aflidna flickan war tjuguett år gammal.
Den andra dödsfallet skedde fredagen den 16 januari å Gundby, prossesionaten Theodor Dahl tillhöriga egendom. Drengen derstädes Lindblom, hwilken i november ditflyttat, blef af gårdefogden tillfrågad, om han förstod sig på rieldning, och swarade att han så gjorde, hwarefter han erhöll i uppdrag att elda ställets båda rior, emedan tröskning skulle företagas; och skulle Lindblom göra det, medan fogden och gårdens öfriga arbetare wore ute på nåt arbete. Så skedde; Lindblom hade tändt eld i den ena riugnen och stängt ridörren efter sig och derpå begifwit sig till den andra rian. Emellertid saknades mannen och man började efterfråga och söka honom. Han hittades då sittande nedhukad framför riugnen – dit han inlagt endast ett wedträd – och död. Riorna hade redan förut warit eldade och Lindblom troligen, så han gjorde upp eld i den första rian, uppehållit sig alltför länge i det starka oset.
På sina händer hade han haft handskar, och då dessa aftogos, befanns på hans ena hand ett större brännsår. Allt möjligt gjordes för att återkalla den ihjälosade till lif, men han war och förblef död. Han efterlemnade hustru och flere större barn.
Skolorna började åter sin läsetermin den 15 januari, såwäl goss- som flickskolan med 22 elever.
Exteriörbild av en riebyggnad på Vänoxa på 1980-talet. Ur Sagalunds arkiv.
